Nanana, nanana, oh oh oh!
Nu har jag befunnit mig i London i lite över en månad, och jag måste säga att jag älskar det mer och mer för var dag som går. Engelskan blir bättre, jag tjänar jättegött med pengar och människorna är underbara.

Jag jobbar på PRET, en matkedja som mest säljer smörgåsar och sallader, och allt tillverkas i butikerna för extrem fräshhet. Jag står mest i kassan eftersom jag försöker undvika köket, där är det stressigt. Att stå i kassan och vara social med kunderna samt ha jättekul med medarbetarna är underbart, att lönen är jättebra, och kommer varje vecka, gör bara saken bättre (fick bonus förra veckan och kommer få nästa vecka också.)
Jag bor hos världens bästa syster, Jennie (se bild), i ett litet rum som jag delar med Niklas, min gamla vän från skolan, ni vet. Betalar £50 hyra i veckan, och då ingår allt, även mat.

Idag var det lördag, och jag och Nick begav oss till Oxford Street, precis som förra helgen, och jag spenderade ca £100 tror jag, ouch.
För det fick jag:
En T-shirt (£13)
Ett par shorts (£15)
Två par kalsonger (£7)
Ett linne (£5)
Deodorant och hårvax (£8)
Två skivor (MGMT & Sharleen Spiteri, £10)
En väska från Ben Sherman (£40)
Och så mat och sånt..
Happy happy.
Imorrn ska jag inte börja i min butik förrän 15.00, detta ger mig möjlighet att jobba lite extra i Jennies butik från 9-15, gött med extra cash tycker jag.
Oj, vad trött jag är, haha. Tråkinlägg. SMELL YA LATER!
/C
If you touch it, you wash 'em!
Nu tycker jag, äntligen, att livet i London börjar sätta fart på riktigt.
/C
Kom nyss hem från bion där jag såg Star Trek med Nick (Niklas, min gamla kompis som jag nu delar rum med), helt okej film får man väl säga.
Men igår var det spännande, FIRMAFEST!
Som de flesta säkert redan vet jobbar jag på PRET här i London. PRET har ett hundratals butiker här i London, och en gång i månaden så anordnas en fest för alla anställda, igår gick jag på min första.
På jobbet hade jag skitkul när jag skulle stänga tillsammans med Paolo och Lourdes, haha. Vi tog lite saker vi inte fick ta, samt kastade saker i hela butiken, haha. Fett najjs!
När vi väl stängt butiken och klockan var runt 7 så ringde min syrra och bad mig hoppa på buss 25, vilket jag gjorde direkt. På bussen fann jag Nick, Jennie och alla som de arbetar med på deras PRET-butiker. Efter många stopp och en lång promenad kom vi äntligen fram till festen, och efter många om och men så kom jag och Nick in, vi hade ju nämligen glömt våra legg.
Inne på klubben började festandet direkt, vi skrattade och dansade och hade kul allihopa (ca 20 pers), och Jennie beställde en runda drinkar som gick på 85 pund, höhöhö. Över 1000 fucking spänn.
Inne på toaletten fanns en snubbe som snackade med alla som kom in och ropade saker som "IF YOU TOUCH IT, YOU WASH 'EM!" till alla som kom ut från båsen.
Det tog inte heller lång tid innan jag fick syn på en kille i gul t-shirt som kan ha varit världens snyggaste och sötaste, tyckte jag i alla fall då.
Efter en stund träffade jag på Sandra från min butik, GALEN tjej som alltid ska skämta och och göra livet jobbigare men roligare på jobbet, haha. När jag senare träffade Sandra igen såg jag att hon hade fått sällskap av Humberto.
Humberto är en kille som jobbar i en annan PRET-butik vid Victoria Station, men under de senaste veckorna har han arbetat och hjälpt oss i vår butik på Leather Lane.
Humberto tog sig även tid till att presentera mig för en kille han arbetar tillsammans med - supersnyggasöta killen i den gula t-shirten.
Jag gick iväg ett tag, men varje gång jag fick syn på killen på dansgolvet gav jag honom blickar som verkligen var väldigt tydliga, och till min stora förvåning var de väldigt besvarade. Efter många blickar och diskreta smek när vi gick förbi varandra bjöd Humberto ut mig och honom på en cigg, allt var visserligen en fix-up och Humberto försvann snabbt in igen. Kvar stod jag och Peter, som killen hette, och pratade. Peter kom från Polen från en liten by på 120 (!!) invånare. Vi pratade ett bra tag, innan vi gick in igen och började dansa. Efter ett tag var dansen väldigt närgången, och lite senare lämnade vi klubben.
Peter och jag började gå på en rätt lång runda, och efter ett tag hoppade vi på en buss som tog oss till Hyde Park. Där gick vi omkring lite, mitt i fucking natten, och snackade skit. Efter ett tag blev vi lite närgångna igen, stod och hånglade och kramades.
Efter ett tag sa jag till honom att jag inte ville ha sex, han blev rätt besviken och sa "I'd love to make you come!" och lite sånt. Ehm.. Vi pussades vidare ett tag, men sen sa jag att jag nog borde försöka ta mig hem, började nyktra till och insåg att jag stod i en jävla park mitt i natten med en polack jag inte kände och hade inte en blekaste aning om hur jag skulle ta mig hem.
Efter det gick vi bort till en busshållplats där Peter sa att jag skulle åka till Piccadilly för att ta nattbussen hem därifrån.
Sagt och gjort, jag hoppade på bussen och åkte till Piccadilly...
...MEN INTE FAN FANNS DET NÅGRA BUSSAR TILL ABBEY WOOD DÄR!
Efter en stund ringde även Nick som hade lyckats komma till London Bridge, men inte heller hade en jävla aning om hur han skulle komma hem.
På Piccadilly lyckades jag i alla fall hitta en buss som tog mig till Cannon Street, och därifrån tänkte jag byta till London Bridge. Efter 20 minuter kom bussen och jag åkte till Cannon Street, där visade det sig att jag skulle behöva vänta i 15 minuter på nästa buss.
Efter 15 minuter dök bussen upp, jag går fram till gatan och vinkar, busschauffören ser mig och KÖR IVÄG!!
Asförbannad och frustrerad och kall och full som fan började jag springa mot London Bridge istället och kom dit efter ca 15 minuter. Där träffade jag Nick, som hade lyckats träffa en snubbe som jammat med Bob Marley, som i sin tur hade hjälpt Nick med bussarna.
Vi skulle ta N47:an från London Bridge, och byta till N1:an efter 20 minuter.
Usch, allt kändes som en katastrof och lite efter 4 på morgonen ramlade vi in i vårt hus i Abbey Wood. Sömn.
/C